Farmors omtanke

Mitt livs omtänksammaste, klokaste, och finaste person var min farmor. Amanda födde 13 barn under tiden 1905-1927. Hon fostrade och försörjde dem med farfar, arbetaren Per Rudolf Andersson på ett litet torp djupt in i skogen utanför Eringsboda i Blekinge. Fotot är från ca 1940 med yngsta barnet. De lyser av förtroende och har all anledning att vara stolta över sitt liv. Barnen föddes regelbundet varje udda år, Gunhild 1905, Tora 1907, Karl 1909, Hjalmar 1911 och Gunnar min egen far 1913. 1915 blev det tvillingar Tora och Elsa Margareta. Men Elsa Margareta blev bara drygt ett år gammal då hon 1918 föll offer för skarlakansfeber och en vecka senare dog även Karl 6 år i samma sjukdom. 1917 föddes Ester Ingeborg som dog i Spanska Sjukan 1918. 1919 föddes Tage, 1921 Inga och 1923 Alva. 10 månader efter Alva föddes Britt Victoria, troligen för tidigt. Hon dog efter tre månader pga ”medfödd svaghet”. Slutligen 1927 föddes Sture som är med på fotot. 9 av barnen blev alltså vuxna och alla dessa fick 1-5 egna barn. Farmor och farfar klarade sig efter eget förnuft utan vår tids hjälpmedel som elektricitet, tvättmaskin, TV, bil etc. Men de hade naturen och intelligens och kunskap att hantera den. En ko att mjölka, en häst som hjälp, ett par fiskrika sjöar, vilt i skogen och en åkerlapp att odla och sann kärlek till livet. Tänk om vårt samhälle som så många tidigare kulturer kollapsar, när försörjningen inte når fram. Vilka överlever? En av de blindaste fördomarna är den om enkla människor och att leva enkelt. Jag tror nog att det finns de som ser farfar och farmor som enkla människor som levde ett enkelt liv, men de bör tänka om... De hade en total intelligens som täckte alla aspekter på sitt eget liv. De måste klara det mesta på egen hand. De var också otroligt kunniga, avancerade, uthålliga och kärleksfulla. Och de var stolta över sig själva och sina barn.